SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
natu`rtillgång substantiv ~en ~ar nat·ur|­till·gång·enofta plur. (direkt) an­vändbar till­gång i naturen vanligen av konkretare slag, särsk. om rå­material af.geogr.geol.JFRcohyponymnaturresurs slöseri med naturtillgångarnaSveriges naturtillgångar, t.ex. skogensedan 1832