SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
navigera [-ge´-] verb ~de ~t nav·ig·er·arbestämma kurs eller position för far­tyg el. flyg­plan; med hjälp av t.ex. sjö­kort, kompass, logg och land­märken sjö.en del götakanalfarare tror att de kan navigera efter telefon­katalogens kartordet är svårt att navigera rätt i fjäll­världen utan instrumentflygningsbevisäv. med ton­vikt på styrningsjö­kapten NN navigerar i Stock­holms skär­gårdäv. bildligt, spec.manövrera, röra sig stats­ministern navigerade skickligt mellan o­lika intresse­grupperspec. äv.söka rationellt navigera på inter­nettidningen hjälper dig att navigera i höstens tv-tablåernavigera (ngt) (efter ngt)sedan 1875av lat. naviga´re ’föra ett skepp; segla’, till na´vis ’skepp’; jfr nautisk Subst.:vbid1-255657navigerande, vbid2-255657navigering; navigation