SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nick substantiv ~en ~ar nick·en1lätt, snabb huvud­böjning fram­åt (och åter) som ofta betyder ja el. fungerar som hälsningstecken komm.han gav sonen en in­stämmande nickhon fick en upp­muntrande nick av honomhon hälsade på dem med en vänlig nicken nick (mot/till/åt ngn)sedan 1647till nicka 2spel av (fot)boll med huvudet sport.språngnicken snygg nick av NN i krysseten nick (till ngn)sedan 1924