SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nick`edocka substantiv ~n nickedockor nicke|­dock·andocka som kan fås att nicka Nollen nickedocka med rörligt huvud i porslin till­verkad i Meissensärsk. bildligtperson som all­tid in­stämmer de försökte dressera dottern till en lydig nickedockasedan 1834