SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nivå´ substantiv ~n ~er nivå·er(tänkt) våg­rät yta med visst höjd­läge spec. i förhållande till havs­ytan men äv. all­männare allmän värderinggeogr.samh.nivåförändringnivåskillnadtusenmetersnivånstora delar av Neder­länderna ligger under havets nivåi tunnel­banan ligger perrongen i nivå med vagnsgolvetpå högre nivåer måste berg­bestigaren an­vända syrgas­apparatofta bildligt, spec. med ton­vikt på värde el. kvalitetkulturnivåkunskapsnivåljudnivåprisnivåutvecklingsnivåstudier på gymnasial nivåforskning på hög nivådet var låg nivå på skämtenen bok som håller sig på barnets nivåspec. äv. i ut­tryck för hierarkiska makt­förhållandenregeringsnivåpå nationell nivåbeslutet togs på högsta nivå(på viss) nivå, (i) nivå (med ngn/ngt)sedan 1837av fra. niveau, äldre nivel med samma betydelse; av senlat. libell´um ’vatten­pass’