SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nju`re substantiv ~n njurar njur·enett parigt, bön­formigt organ som av­lägsnar vatten och avfalls­produkter från blodet var­vid urin bildas med.njurdialysnjurformigskrumpna njurarkonst­gjorda njurartransplantation av njuraräv. om detta organ från vissa djur som mat­rättnjursautékalvnjuresmör­frästa champinjoner och njurerannsaka hjärta och njurarsehjärta 1 vandrande njuretill­stånd när den ena njuren, oftast den högra, är mera rörlig än normaltsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. niure; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. grek. nephros´ med samma betydelse; jfr nefrit