SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
notarius pub´licus substantiv, ingen böjning, n-genus not·ari·us publ·ic·usjurist som under ämbetsmanna­ansvar har att före­ta vissa förrättningar t.ex. att bestyrka handlingar och kontrollera lotteri­dragningar jur.yrk.sedan 1746; 1556 publicus notariustill notarie och lat. pu´blicus ’offentlig’; jfr 2publik