SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
nytt`ja verb ~de ~t nyttj·artillgodo­göra sig födo­ämne, njutnings­medel e.d. Nollnyttja tobakmo­roten nyttjas som livs­medelibl. under­förstått med avs. på alkoholngt åld.tack, jag nyttjar inte (starkt)äv.an­vända, bruka nyttja glas­ögonnyttja (ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. nytia, till nyt ’nyttjande; av­kastning; mjölk’; gemens. germ. ord; jfr 1nytta Subst.:vbid1-262192nyttjande