tryckår: 2009
o`bruten
adjektiv obrutet obrutna
o|brut·en1som breder ut sig utan avbrott
om linje el. yta
admin.psykol.SYN.synonymsammanhängande
JFRcohyponymoavbruten
en obruten rad av bilar på motorvägen○äv. bildligt om abstrakt företeelseluncher och middagar avlöste varandra i en obruten följd○äv. om person, med tanke på själslig el. kroppslig styrkaoförsvagad
trots den långa fängelsevistelsen var Mandela en obruten manobruten (av ngn/ngt)sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. obrutin
2(fortfarande) tillsluten
om försändelse, förpackning o.d.
jordbr.ett tjockt kuvert med obrutet sigillnya kassettband i obruten förpackning○äv. om jordouppodlad
obruten (av ngn)sedan 1401vidimationsbrev utfärdat av kaniken i Uppsala Peter Henriksson (Svenskt Diplomatarium)
