SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`bruten adjektiv obrutet obrutna o|­brut·en1som breder ut sig utan av­brott om linje el. yta admin.psykol.SYN.synonymsammanhängande JFRcohyponymoavbruten en obruten rad av bilar på motor­vägen○äv. bildligt om abstrakt före­teelseluncher och mid­dagar av­löste var­andra i en obruten följd○äv. om person, med tanke på själslig el. kroppslig styrkao­försvagad trots den långa fängelse­vistelsen var Mandela en obruten manobruten (av ngn/ngt)sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. obrutin 2(fort­farande) till­sluten om försändelse, förpackning o.d. jordbr.ett tjockt kuvert med obrutet sigillnya kassett­band i obruten förpackning○äv. om jordo­uppodlad obruten (av ngn)sedan 1401vidimationsbrev utfärdat av kaniken i Uppsala Peter Henriksson (Svenskt Diplomatarium)