SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
observant [-an´tel.-aŋ´t] adjektiv, neutr. ~ ob·serv·antsom (noga) lägger märke till ngt admin.komm.polisen fick ett hett tips från en observant servitöräv. om handling e.d.hennes observanta blickobservant (på ngn/ngt)sedan 1912