SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
observe´ra verb ~de ~t ob·serv·er·ar1upp­märksamma ngt fenomen; särsk. med syn­sinnet, men äv. all­männare komm.JFRcohyponymiaktta 1cohyponymmärka 3 han observerade att det inte stod några glas på bordethon observerade ett skrapande ljud i motornspec. i en typ av upp­maning (att upp­märksamma ngt sär­skilt)observera att ni inte får gå på gräs­mattanobservera ngn/ngt/SATSsedan 1615av lat. observa´re ’ge akt på’ 2ha sin upp­märksamhet in­riktad mot komm.JFRcohyponymiaktta 1 patienten observerades o­avbrutetobservera ngn/ngt/SATSsedan 16333(nog­grant) följa eller åt­lyda vissa regler formelltjur.JFRcohyponymiaktta 2 observera pliktens budobservera ngtsedan 1613Subst.:vbid1-264540observerande; observans, observation Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera; det var den lilla lärkan grå, så svår att observera.Birger Sjöberg, Den första gång ... (i Fridas bok, 1922)