tryckår: 2009
och
[åk´el.å]
konjunktion
1vartill kommer, som en motsvarande del av sammanhanget
för att ange att den följande företeelsen, egenskapen, händelsen etc. bildar en sammansatt helhet med den föregående
NollJFRcohyponym2samt
jackan är varm och vindtätmul- och klövsjukajulskinka, äppelmos och senapmina damer och herraren glad och fryntlig farbrorNN och ON framförde ett sångnummerhovdjuren uppdelas i partåiga och uddatåigarusa hit och ditleta på och under bordetfarmor stickade och farfar läste tidningen○äv. för att ange de inte upprepade delarna av ett sammansatt förlopp el. tillståndvartill kommer, på motsvarande sätt
i morgon blir det mulet och tidvis regnhon rökte cigaretter och läste deckareNN brukar spela tennis och ON fotboll○ofta för att ange en i tiden följande del av ett förlopp e.d.vi gick till stranden och badadekom fram och säg vad du heterhan sparkade upp dörren och rusade in med dragen pistol○äv. försvagat för att ange pågående förloppi vissa uttryck
sitta och läsaligga och sovastå och hänga i gathörnengå omkring och fåna sig○äv. betr. sammanhang där ett ömsesidigt förhållande råderErik och Anna kysstesUSA och Ryssland kom överens om att återuppta förhandlingarnamin mor och jag är ganska likadet är olika hur man upplever och använder en bild○ibl. allmännare för att antyda ett (obestämt) samband; ofta i titel, rubrik e.d.konung och adel i stormaktstidens Sverigefinansministern och skattemoralen○ibl. i en sorts absolut konstr.Var det roligt eller besvärligt? – Det var både och○spec. i nonchalanta el. snäsiga svarDu har inte ätit upp maten! – Ja, och (vad vill du säga med det)?och så vidarese1vidare
sedan 800-taletrunsten, t.ex. Rök, Östergötlandvanligen runform auk, fornsv. ok, och; samma ord som ock
2i konstruktion med imperativ
så följer därav att
den aktuella händelsen e.d. inträffar
NollJFRcohyponym3så
handla hos oss för 500 kr och du får ett par byxor på köpetgör det misstaget en gång till och du får se dig om efter ett annat jobbsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och HöfdingaDet finns en gammal regel som säger att man inte ska inleda en mening med Och eller Men. Regeln kan möjligen vara motiverad i skolsammanhang (på lägre stadier), men generellt sett är den omotiverad och t.o.m. skadlig, eftersom den hindrar stilistiska nyanser att komma till uttryck. Se t.ex. följande, en skildring av en resa till och ett besök vid en dödsbädd: ”Resan tog lång tid. /.../ När jag sent omsider kom fram till Berlin, visste jag inte om jag ännu skulle hinna fram i tid. Jag fortsatte omedelbart och kom till Romanäs sanatorium på en tisdag. Och på torsdagen dog Harriet.” (Elsa Björkman-Goldschmidt, Harriet Löwenhielm, Sthlm 1947.) Här bidrar det meningsinledande Och, som ofta annars, till att framhäva slutpunkten i ett dramatiskt stegrat förlopp. Man kan också peka på att sättet att inleda meningar med Och är ett av de viktigaste stildragen i den svenska bibelöversättningen.
[åk´el.å]
konjunktion
1vartill kommer, som en motsvarande del av sammanhanget
för att ange att den följande företeelsen, egenskapen, händelsen etc. bildar en sammansatt helhet med den föregående
NollJFRcohyponym2samt
jackan är varm och vindtätmul- och klövsjukajulskinka, äppelmos och senapmina damer och herraren glad och fryntlig farbrorNN och ON framförde ett sångnummerhovdjuren uppdelas i partåiga och uddatåigarusa hit och ditleta på och under bordetfarmor stickade och farfar läste tidningen○äv. för att ange de inte upprepade delarna av ett sammansatt förlopp el. tillståndvartill kommer, på motsvarande sätt
i morgon blir det mulet och tidvis regnhon rökte cigaretter och läste deckareNN brukar spela tennis och ON fotboll○ofta för att ange en i tiden följande del av ett förlopp e.d.vi gick till stranden och badadekom fram och säg vad du heterhan sparkade upp dörren och rusade in med dragen pistol○äv. försvagat för att ange pågående förloppi vissa uttryck
sitta och läsaligga och sovastå och hänga i gathörnengå omkring och fåna sig○äv. betr. sammanhang där ett ömsesidigt förhållande råderErik och Anna kysstesUSA och Ryssland kom överens om att återuppta förhandlingarnamin mor och jag är ganska likadet är olika hur man upplever och använder en bild○ibl. allmännare för att antyda ett (obestämt) samband; ofta i titel, rubrik e.d.konung och adel i stormaktstidens Sverigefinansministern och skattemoralen○ibl. i en sorts absolut konstr.Var det roligt eller besvärligt? – Det var både och○spec. i nonchalanta el. snäsiga svarDu har inte ätit upp maten! – Ja, och (vad vill du säga med det)?och så vidarese1vidare
sedan 800-taletrunsten, t.ex. Rök, Östergötlandvanligen runform auk, fornsv. ok, och; samma ord som ock
2i konstruktion med imperativ
så följer därav att
den aktuella händelsen e.d. inträffar
NollJFRcohyponym3så
handla hos oss för 500 kr och du får ett par byxor på köpetgör det misstaget en gång till och du får se dig om efter ett annat jobbsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och HöfdingaDet finns en gammal regel som säger att man inte ska inleda en mening med Och eller Men. Regeln kan möjligen vara motiverad i skolsammanhang (på lägre stadier), men generellt sett är den omotiverad och t.o.m. skadlig, eftersom den hindrar stilistiska nyanser att komma till uttryck. Se t.ex. följande, en skildring av en resa till och ett besök vid en dödsbädd: ”Resan tog lång tid. /.../ När jag sent omsider kom fram till Berlin, visste jag inte om jag ännu skulle hinna fram i tid. Jag fortsatte omedelbart och kom till Romanäs sanatorium på en tisdag. Och på torsdagen dog Harriet.” (Elsa Björkman-Goldschmidt, Harriet Löwenhielm, Sthlm 1947.) Här bidrar det meningsinledande Och, som ofta annars, till att framhäva slutpunkten i ett dramatiskt stegrat förlopp. Man kan också peka på att sättet att inleda meningar med Och är ett av de viktigaste stildragen i den svenska bibelöversättningen.
