SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ocklusion [-∫o´n] substantiv ~en ~er oc·klus·ion·en1slut­stadiet i ut­vecklingen av ett låg­tryck i gräns­zonen mellan o­lika luft­massor var­vid den varma luft­massan lyfts i höjden av den upphinnande kall­fronten meteorol.JFRcohyponymlågtryck ocklusionsfrontsedan 1923av lat. occlu´sio, till occlu´dere ’stänga till’ 2inne­slutning av gas, vätska eller främmande fast ämne i fällning eller kristall kem.ocklusion (av ngt)sedan 19133till­täppning av passagen i ett rör­formigt organ t.ex. tarmen med.ocklusion (av ngt)sedan 18884kontakt mellan över- och underkäkständerna under sammanbitning Nollsedan 1910