tryckår: 2009
ocklusion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
oc·klus·ion·en1slutstadiet i utvecklingen av ett lågtryck i gränszonen mellan olika luftmassor
varvid den varma luftmassan lyfts i höjden av den upphinnande kallfronten
meteorol.JFRcohyponymlågtryck
ocklusionsfrontsedan 1923av lat. occlu´sio, till occlu´dere ’stänga till’
2inneslutning av gas, vätska eller främmande fast ämne i fällning eller kristall
kem.ocklusion (av ngt)sedan 19133tilltäppning av passagen i ett rörformigt organ
t.ex. tarmen
med.ocklusion (av ngt)sedan 18884kontakt mellan över- och underkäkständerna under sammanbitning
Nollsedan 1910
