SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`dal [långt a] substantiv ~en äv. ~et odal·en, odal·etfull ägande­rätt särsk. till jord­egendom åld.jordbr.odalbondeodaljordäv. om jord­egendomenåld.få ett odalsedan 1000-taletrunristad berghäll, Danderyd, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform uþal, fornsv. oþal ’ägande­rätt; odal­jord’; gemens. germ. ord, besl. med adel