SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ombudsman [åm`-] substantiv ~nen ombudsmän, best. plur. ombudsmännen om·buds|­mann·en(titel för) person som (yrkesmässigt) sköter juridiska an­gelägenheter åt annan part vanligen med särsk. upp­drag; spec. om facklig förtroende­man arb.jur.yrk.JFRcohyponymadvokatcohyponymdelegatcohyponymföreträdare 1 partiombudsmanhan är ombudsman för Kommunal i Göte­borgsärsk. om så­dan person med offentligt upp­drag från riks­dag el. annan myndighetjustitieombudsman(nen)konsumentombudsman(nen)ombudsman (för ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. umbuds man