SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
omständighet [åm`-] substantiv ~en ~er om|­ständ·ig·het·enförhållande som har betydelse i visst samman­hang ekon.JFRcohyponymfaktor 2cohyponymvillkor 2cohyponymförhållande 1 ett bra resultat med tanke på omständigheternahan av­led under mystiska omständigheterspec. jur.om förmildrande omständigheter före­ligger kan straffet bli kortare(under ADJ) omständigheterleva i/under små omständigheterleva fattigtde levde i små om­ständigheter under studie­tiden råka i omständigheterbli gravidngt åld.när hon råkade i om­ständigheter gifte de sig under alla omständigheterhelt säkertunder alla om­ständigheter tänker de resa till festivalen, även om det blir dyrt sedan 1530efter lågty. ummestendichheit med samma betydelse; besl. med 1stånd