tryckår: 2009
opere´ra
verb ~de ~t
op·er·er·ar1utföra en avgränsad, komplicerad handling i bestämt syfte
ofta genom ngn konkret åtgärd
komm.JFRcohyponymhandla 1cohyponymverka 1cohyponymarbeta 2
företaget måste kunna operera som självständig aktör på den amerikanska marknadenden tunga brottsligheten kan operera ostört över gränserna○äv. allmännarehan opererar alltför ofta med vaga och flertydiga begreppoperera (med ngt), operera (som ngn/ngt)sedan 1792av lat. opera´ri ’arbeta’; till opus
2utföra kirurgiskt ingrepp på
med.hon var svårt skadad och måste opererasoperera (ngn/ngt) (för ngt)sedan 17293vidta åtgärder för vinnande av visst militärt mål
om självständigt truppförband m.m.
mil.fienden opererade från baser nära gränsensoldater som kan operera bakom fiendens linjeroperera (ngnstans)sedan 1689Subst.:vbid1-269624opererande,
vbid2-269624operering;
operation
