SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
o`rdböjning substantiv ~en ~ar ord|­böj·ning·enbildning av an­dra former än grund­form till ett ord för att ut­trycka an­tal, bestämdhet, tid etc.; i svenskan vanligen med hjälp av ändelser språkvet.SYN.synonymflexion ordböjningslärasedan 1816