SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
orkidé [-kide´el.-çide´] substantiv ~n ~er orkidé·er●typ av (ofta tropisk) ört som har starkt o­regelbundna blommor med tre yttre och tre inre kalk­blad av vilka ett är format till en stor läpp (med sporre); efter­traktad som prydnads­växt och där­för odlad i stor skala bot.orkidéodlingnycklar, natt­viol, gucku­sko och an­dra vilda orkidéerljuvliga ängsdofter från blommande orkidéer, häggar och hag­tornsedan 1800via fra. till grek. or´khis ’testikel; ört med testikelformade rot­knölar’