SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
orlov [o`rlåvlångt å] substantiv ~et or|­lov·ettillåtelse att lämna tjänst som man förväntades full­göra hela livet histor.samh.orlovssedelsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. orlof ’lov, tillåtelse’; av lågty. orlof med samma betydelse; besl. med 2lov