SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
or`mbunke substantiv ~n ormbunkar orm|­bunk·entyp av växt med krypande jord­stam, stora, vanligen delade eller flikiga, spiral­ställda blad och sporbildande organ oftast på bladens under­sida el. i bladkanterna bot.JFRcohyponymbräken ormbunksbladormbunkar ut­gjorde en stor del av under­vegetationen i de skuggiga och fuktiga delarna av skogensten­söta, örn­bräken, träjon och an­dra ormbunkarsedan ca 1645till orm och sv. dial. bunk(e) ’gräs; starr; örter med grova och torra stjälkar’; jfr gråbo