SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pant substantiv ~en ~er pant·en1före­mål eller värde som inne­havaren lämnar som säkerhet i sam­band med att han/hon lånar ngt ekon.man kunde låna racketar i receptionen mot panthon lämnade sin klocka i pantspec. vid lån av pengarJFRcohyponymsäkerhet 4 pantbankngn gång äv. om den penning­summa som man får vid åter­lämnande av ngtman får en krona i pant när man lämnar till­baka tom­flaskanäv. bildligt i ut­tryck för bindande försäkran e.d.hon kunde sätta sin heder i pant på att hon hade rättpant (på ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. panter; av lågty. pant med samma betydelse; av om­diskuterat urspr. 2före­mål som ngn (vid lek) lämnar i­från sig och får till­baka efter att ha löst ngn upp­gift spel.pantleksedan 1750