SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
papis´m substantiv ~en pap·ism·envanligen best. f. (påve­dömet och) den romersk-katolska läran ned­sätt.; åld.relig.enligt en äldre upp­fattning gick Gustav II Adolf i krig för att bekämpa papismensedan 1786till medeltidslat. pa´pa ’påve’; jfr pappa, påve