SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pate´n substantiv ~en ~er pat·en·en(metall)tallrik för oblaten vid nattvards­gång relig.sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. patena; av lat. pat´ena, pat´ina ’panna; tallrik’; jfr panna