SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1plaka´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en plak·at·etstörre an­slag som placeras på väl synlig plats vanligen av hållbart material; ibl. med tanke på samman­fattningen av affisch och ngn an­ordning den sätts upp på bok.JFRcohyponymaffisch de stod bred­vid ett textat plakat och delade ut flyg­bladsedan 1824av ty. Plakat med samma betydelse; av fra. placard med samma betydelse, till plaquer ’belägga; bekläda’; av germ. urspr.; jfr plack, plakett
2plaka´t adjektiv, ingen böjning plak·atendast predikativt red­löst berusad vard.admin.med.sedan 1764urspr. av lat. placa´tus ’lugn; blidkad; vänlig’