SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
plakett [-ket´] substantiv ~en ~er plak·ett·en(fyr­kantig) medaljliknande an­ordning vanligen graverad bara på ena sidan; vanligen inte av­sedd att bäras kläd.i en monter fanns plaketter som visade alla mästerskap klubben vunnitäv. all­männaregraverad metall­platta sedan 1898av fra. plaquette med samma betydelse, diminutiv till plaque ’plåt; platta; tavla’; jfr plack, 1plakat