SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pla`na verb ~de ~t plan·ar1ofta med partikel, särsk.till, ut göra plan och ibl. våg­rät Nollsese3plan stränderna måste planas tillde planade ut och sten­satte platånplana (till/ut) ngtsedan 18782glida på regn­våt väg­bana utan att kunna styras om bil trafik.vattenplaningäv. om (racer)båt e.d.glida fram (med den undre delen) i vatten­ytans plan planasedan 19363vanligen med partikel, särsk.ut bli (mera) våg­rät om yta och äv. om kurva e.d. rum.berget började plana utinlärnings­kurvan planar så småningom utplana (ut)sedan 1911Subst.:vbid1-280412planande, vbid2-280412planing