SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
plane`rare substantiv ~n äv. vard. planerarn, plur. ~, best. plur. planerarna plan·er·ar·enofta i sammansättn. person som yrkesmässigt ägnar sig åt planering särsk. in­om statlig el. kommunal förvaltning samh.yrk.samhällsplanerarestadsplaneraresedan 1950