tryckår: 2009
plansch
substantiv ~en ~er
plansch·en●större, mer påkostad illustration i bok
vanligen på särsk. blad av finare, glättat papper
konstvet.färgplanschen konsthistoria med många praktfulla planscher○äv. om stor självständig bild (av el. uppklistrad på styvt material) avsedd att visas för gruppplanschhyllaläraren pekade på planschen med människokroppenen plansch (med/på/över ngn/ngt)sedan 1779av fra. planche ’planka; plansch’; av lat. plan´ca ’planka’; jfr 1planka
