SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pupp`a substantiv ~n puppor pupp·aninsekt i vilostadiet mellan larv och vuxen individ då den ofta hänger in­virad i ngt slags (mjukt) hölje (kokong) zool.pupphöljepuppstadiumsilkes­trådar om­ger silkes­fjärilens puppasedan 1740av ty. Puppe ’docka; puppa’; ur lat. pup(p)´a ’(liten) flicka; docka’; jfr pupill