SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
pås`kvecka substantiv ~n påskveckor påsk|­veck·anvanligen best. f. sing. veckan närmast före påsk tid.ta ledigt i påskveckani kyrkliga samman­hang kallas påskveckan även heliga eller stilla veckan (förr dymmel­veckan)(i/under) påskveckansedan 1781jfr fornsv. paska vika ’veckan efter påsk’