SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`ta sig äv. åld. `taga sig`taga sig verb påtog påtagit påtagen påtagna, pres. påtar äv. åld. påtager på|­tag·itofta lös förb., jfrta på fri­villigt belasta sig med ngt betungande NollJFRcohyponymåta sig vi kan inte påta sig oss fler upp­gifter just nuhan påtog sig an­svaret för o­lyckanpåta sig ngt/att+Vsedan 1625Subst.:vbid1-291054påtagande