SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rack`arunge substantiv ~n rackarungar rack·ar|­ung·enbarn som sysslar med rackar­tyg ibl. skämts. el. smeksamtpsykol.yrk.JFRcohyponymbusfrö rackarunge där!de är ena riktiga rackarungarsedan 1883