SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
re`dskap substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en red·skap·etspecial­tillverkat före­mål som är nöd­vändigt eller praktiskt för ut­förande av visst arbete och som vanligen manövreras med handen NollJFRcohyponymverktyg redskapsbodfiskeredskapjordbruksredskapköksredskapträdgårdsredskapvad som skiljer människorna från djuren är an­vändandet av redskapgården såldes med djur, redskap och maskinerhon pillade upp låset med en spetsig kniv som redskapäv. om före­mål som an­vänds i lek el. spelredskapsträninggymnastikredskaplekredskapäv. bildligtperson eller före­teelse som utan egen vilja an­vänds för visst (negativt värderat) syfte han var maktens lydiga redskapett redskap (för ngt/att+V)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. redhskap; av lågty. redeschap med samma betydelse; besl. med 1reda