tryckår: 2009
refräng´
substantiv ~en ~er
refr·äng·en●återkommande avsnitt av text och melodi i en sång
musikJFRcohyponymomkvädecohyponym2stick 5
refrängen går i dur och versen i mollpubliken sjöng med i refrängen○äv. bildligt, särsk. om yttrande som ofta upprepas”Det var bättre förr” var farmors stående refrängtänka på refrängenbryta uppfrån fest e. d.
tack för en underbar kväll, men nu är det dags att tänka på refrängen; medan andra friidrottare i hennes ålder börjar tänka på refrängen satsar hon hårdare än någonsin
sedan 1791; tänka på refrängen 1847av fra. refrain ’återsvall; refräng’; nära besl. med fraktion
