SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
refräng´ substantiv ~en ~er refr·äng·enåter­kommande av­snitt av text och melodi i en sång musikJFRcohyponymomkvädecohyponym2stick 5 refrängen går i dur och versen i mollpubliken sjöng med i refrängenäv. bildligt, särsk. om yttrande som ofta upp­repas”Det var bättre förr” var far­mors stående refrängtänka på refrängenbryta uppfrån fest e. d.tack för en underbar kväll, men nu är det dags att tänka på refrängen; medan an­dra fri­idrottare i hennes ålder börjar tänka på refrängen satsar hon hårdare än någon­sin sedan 1791; tänka refrängen 1847av fra. refrain ’åter­svall; refräng’; nära besl. med fraktion