SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
refu´g substantiv ~en ~er refug·enupp­höjt om­råde i väg­banas mitt som är av­sett för korsande fot­gängare el. för personer som väntar på buss el. spår­vagn trafik.sedan 1898av fra. refuge med samma betydelse; av lat. refug´ium ’tillflykts­ort’