SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
refuse´ra verb ~de ~t re·fus·er·arvanligen pass. el. perf. part. vägra att an­ta till publicering bok.m-med.tidnings­redaktionen åter­sände refuserade manushan fick sin dikt­samling refuserad första gångenrefusera ngn/ngtsedan 1825av fra. refuser med samma betydelse; till lat. refun´dere ’kasta till­baka’ Subst.:vbid1-294501refuserande, vbid2-294501refusering