SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
remi´ substantiv ~n ~er remi·ero­avgjort slut­resultat i schack­parti vanligen genom överens­kommelse men äv. som automatisk följd av ställningens karaktär spel.remipartihan bjöd remihon accepterade remihan lyckades hålla remiremi (med/mot ngn), remi (mellan ngra)sedan 1889av fra. remis med samma betydelse, till remettre ’lägga till­baka’; jfr remittera