SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ro`a verb ~de ~t ro·arbereda (ngn) nöje om person komm.JFRcohyponymunderhålla 3cohyponymförnöjacohyponymförströ han roade barnen med troll­konsterhon brukade roa dem med roliga historier på kaffe­rastenäv. om icke-personlig före­teelseskogs­arbetet verkade roa honomdet roade honom att tänka ut språkliga dubbel­tydigheterroa ngn (med ngt/att+V)sedan ca 1635jfr fornsv. ro(a) ’vila’, senare äv. ’bereda nöje (under vilan)’; till 1ro Subst.:vbid1-299650roande