SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
rov substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en rov·et1fångst och dödande av (an­dra) djur till föda; ut­fört av djur jakt.samh.zool.JFRcohyponymfångst rovdjurrovfiskrovfågelleva av rovlura på rovnatt­djur strök om­kring på roväv. om mänskligt över­grepp e.d.rovriddarerov och plundringspec.bort­rövande av människa barnarovmänniskorovspec. äv. i ut­tryck för hänsyns­lös vinnings­lystnad e.d.vanligen i sammansättn. rovjaktinte akta för rovinte genera sig förhan aktade inte för rov att ta den sista kakbiten sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. rof; av lågty. rof ’rov; byte’; jfr robe, röva; i idiomet inte akta för rov (1831) betyder akta för ung. ’an­se som’ 2djur (eller människa) som fångas och dödas av djur jakt.samh.zool.JFRcohyponymoffer 2cohyponym1byte 3 släppa sitt rovkatten fångade sitt rovmyggorna föll rov för glupska svaloräv. om människors byteväg­visarna ville ha sin an­del av rovet från över­falletäv. bildligtdokumenten blev lågornas rovhan är ett rov för mot­stridiga känslorett rov (för ngn/ngt)sedan 800-talet (i sammansättn.)runsten, Rök, Östergötlandrunform raubu (dat.)