tryckår: 2009
1ry`a
substantiv ~n ryor
ry·an●typ av flossavävnad med relativt lång lugg
anv. till golvmattor, väggprydnader e.d.
handarb.ryaknutslitryahon har knutit ryan själv○ibl. äv.ryamatta
sedan 1451–52 SOU; 1900 i bet. ’matta’Vadstena Kloster-Reglorfornsv. ryia ’grovt täcke’; gemens. germ. ord, till ett adj. med bet. ’skrovlig; raggig’; besl. med 2ruff
2ry`a verb ~de ~t
ry·ar●skrika eller skälla högljutt
komm.JFRcohyponymgormacohyponymdomdera
han ryade åt barnen när bollen träffade hans bilrya (åt ngn)sedan 1906jfr fornsv. ry(gh)ia sik ’jämra sig’; jfr ruelse
Subst.:vbid1-301847ryande
substantiv ~n ryor
ry·an●typ av flossavävnad med relativt lång lugg
anv. till golvmattor, väggprydnader e.d.
handarb.ryaknutslitryahon har knutit ryan själv○ibl. äv.ryamatta
sedan 1451–52 SOU; 1900 i bet. ’matta’Vadstena Kloster-Reglorfornsv. ryia ’grovt täcke’; gemens. germ. ord, till ett adj. med bet. ’skrovlig; raggig’; besl. med 2ruff
2ry`a
verb ~de ~t
ry·ar●skrika eller skälla högljutt
komm.JFRcohyponymgormacohyponymdomdera
han ryade åt barnen när bollen träffade hans bilrya (åt ngn)sedan 1906jfr fornsv. ry(gh)ia sik ’jämra sig’; jfr ruelse
Subst.:vbid1-301847ryande
