SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sa`kfälla verb sakfällde sakfällt, pres. sakfäller sak|­fäll·erdöma skyldig åld.jur.sakfälla ngn (för ngt/att+V/SATS)sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. sak­fälla Subst.:vbid1-305614sakfällande, vbid2-305614sakfällning