SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
samman [sam`-el.sam´-] adverb samm·an1ofta i sammansättn. till förening betr. flera före­teelser som genom att bringas till en plats (från o­lika håll) kommer att bilda en helhet NollJFRcohyponym1hopcohyponymihop 1 sammanflödesammanlänkafoga samman stenar till en murstaden ligger där flera vägar löper sammanstor­makten började dra samman trupper vid gränsenäv. betr. o­lika bestånds­delarsammanblandavispa samman ägg­vita och sockeräv. mer abstraktmot­satserna smälte samman till en syntesde båda före­tagen gick sammansedan 800-taletrunsten, Rök, Östergötlandrunform somon, fornsv. saman; gemens. germ. ord, bildat till samma stam som i sam-, samma 2med ömse­sidigt del­tagande vanligen i viss verksamhet som ut­förs av flera parter Nollhålla samman in­om familjenhan bor samman med sin broribl. betr. stridande parterhärarna drabbade sammansedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3i sammansättn. och i konstruktion meddra i riktningarna in­åt mot sin mitt­punkt betr. en (ut­bredd) före­teelse som förtätas e.d. NollMOTSATSantonymupp 11 JFRcohyponymihop 3 snigeln drog sig samman i sitt skalett s.k. svart hål består av materia som dragit sig samman till o­erhörd täthetsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böcker4till inre upp­lösning oftast betr. struktur som raseras Nollsammanbrottfalla sammanbyggnaden störtade sammanförhandlingarna bröt sammansönder och sammansesönder sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böcker