SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

schakå´ substantiv ~n ~er schakå·er●typ av cylindrisk, styv huvud­bonad av filt urspr. anv. av militären i Österrike-Ungern under 1800-talet kläd.sedan 1788av ungerska csákó med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.

SO

Alfabetisk lista

1schakt subst
2schakt subst
  schakta verb
  schaktmaskin subst
  schaktmassa subst
  schakå subst
  schalottenlök subst
  schaman subst
· shaman
  schamanism subst
· shamanism

  Till   alla ordböcker