SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
schakå´ substantiv ~n ~er schakå·ertyp av cylindrisk, styv huvud­bonad av filt urspr. anv. av militären i Österrike-Ungern under 1800-talet kläd.sedan 1788av ungerska csákó med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.