SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
sekatö´r substantiv ~en ~er sek·at·ör·enkraftig trädgårds­sax med kort skaft som ryms i handen anv. för klippning av kvistar o.d. verkt.han klippte upp jul­granen med en sekatörsedan 1874av fra. sécateur med samma betydelse; till lat. seca´re ’skära’; jfr dissekera, sektion