SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
settlement [set´el-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en settle·ment·et1koloni som grundats av ut­ländska ny­byggare t.ex. (förr) i USA vanligen vid beskrivning av äldre förh.samh.ett settlement vid Oak riversedan 1868av eng. settlement med samma betydelse, till settle ’bo­sätta sig’ 2typ av socialt arbetscentrum för människor från o­lika samhälls­klasser; ofta med ideell in­riktning samh.det första settlementet var Toynbee Hall i Londonsedan 1910