SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1sipp`a substantiv ~n sippor sipp·an(typ av) ört med jord­stam, flikiga blad och ensam blomma på långt skaft i stjälktoppen till­hörande den svenska vårens mest älskade blommor bot.JFRcohyponymanemonhyperonymranunkelväxt backsippablåsippagulsippavitsippaplocka sipporsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. -sippa (i blosippa), urspr. trol. identiskt med säppal ’(blomster)krans; krona’ (efter blommans likhet med en krona)
2sipp`a verb ~de ~t sipp·ardricka (vin e.d.) i mycket små klunkar kokk.sippa på en drinksippa gin och tonicsippa (på) ngtsedan 1980av eng. sip med samma betydelse Subst.:vbid1-874242sippande