SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skal substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en skal·et(hårt) tunt skyddande hölje som vanligen lätt kan tas bort; spec. runt frö, frukt e.d. fys.hush.skalknivbananskalnötskaläggskalspec. äv. om hårt så­dant hölje i stället för skinn hos vissa lägre djurkräftskalmusselskalsnäckskalsköld­paddans skaläv. om annat yttersta skikt e.d.kakans skal av glasyrett tunt vid­bränt skal av våffel­smetäv. om en­dera av de banor som elektronerna rör sig ielektronskaläv. bildligt med ton­vikt på o­genomtränglighet, ytlighet o.d.han slöt sig in­om sitt skaldet finns en risk att jäm­ställdhet bara blir ett tomt skal och ett alibisedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. skal; gemens. germ. ord ur en indoeur. ordgrupp med bet. ’klyva’; besl. med skilja, 1skål