tryckår: 2009
skim`ra
verb ~de ~t
skimr·ar●lysa svagt och vackert (och dallrande)
ibl. i flera olika färgnyanser
färg.JFRcohyponymglänsacohyponymglittracohyponymglimma
skimrande pärlemortyget skimrade som guldhavet skimrade i grått och silverskimrasedan 1694av ty. schimmern med samma betydelse; besl. med sv. dial. skemma ’glimta’; jfr skimmel
Subst.:vbid1-319100skimrande,
vbid2-319100skimring;
skimmer
Så skimrande var aldrig havet och stranden aldrig så befriande, fälten, ängarna och träden aldrig så vackra och blommorna aldrig så ljuvligt doftande som när du gick vid min sida mot solnedgången, aftonen den underbara.Evert Taube, Så skimrande var aldrig havet (i Ballader i det blå, 1948)
verb ~de ~t
skimr·ar●lysa svagt och vackert (och dallrande)
ibl. i flera olika färgnyanser
färg.JFRcohyponymglänsacohyponymglittracohyponymglimma
skimrande pärlemortyget skimrade som guldhavet skimrade i grått och silverskimrasedan 1694av ty. schimmern med samma betydelse; besl. med sv. dial. skemma ’glimta’; jfr skimmel
Subst.:vbid1-319100skimrande,
vbid2-319100skimring;
skimmer
Så skimrande var aldrig havet och stranden aldrig så befriande, fälten, ängarna och träden aldrig så vackra och blommorna aldrig så ljuvligt doftande som när du gick vid min sida mot solnedgången, aftonen den underbara.Evert Taube, Så skimrande var aldrig havet (i Ballader i det blå, 1948)
