SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
skim`ra verb ~de ~t skimr·arlysa svagt och vackert (och dallrande) ibl. i flera o­lika färg­nyanser färg.JFRcohyponymglänsacohyponymglittracohyponymglimma skimrande pärle­mortyget skimrade som guldhavet skimrade i grått och silverskimrasedan 1694av ty. schimmern med samma betydelse; besl. med sv. dial. skemma ’glimta’; jfr skimmel Subst.:vbid1-319100skimrande, vbid2-319100skimring; skimmer Så skimrande var aldrig havet och stranden aldrig så befriande, fälten, ängarna och träden aldrig så vackra och blommorna aldrig så ljuvligt doftande som när du gick vid min sida mot solnedgången, aftonen den underbara.Evert Taube, Så skimrande var aldrig havet (i Ballader i det blå, 1948)