SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1skö`ra verb ~de ~t skör·arråka få (segel) sönder­rivet sjö.äv. med konstruktionsväxlingrivas sönder stor­seglet sköradesköra (ngt)sedan början av 1500-talet SOU; dock först 1796 i fråga om segelNya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikornafornsv. sköra ’brista, sönderslås; lida skepps­brott’; trol. av lågty. schören ’sönderriva(s)’ Subst.:vbid1-324752skörande, vbid2-324752skörning
2skö`ra substantiv ~n sköror skör·anspricka eller skåra i virke ngt åld.skogsbr.sedan 1825sv. dial. sköra; trol. av lågty. schore ’(en) spricka’